rosesaresweet

Det skär i öronen som en ostämd fiol.Som ett sår på handelen där blodet forsar ut som ett vattenfall i djungeln.Ett sår som man väntar på att läkas men inom sig vet man att det bara styngnen från läkarn som kan fixa ihop det.Men det är bara ytligt. Säg mig du som vet, kommer det att läkas.Rädda mig från mitt psykologiksa tänkade. Hjälp.Du avvisar mig från allt runt omkring.Jag vandrar hem med dig, öppnar du dörren in i ditt liv.In i ditt hem.In i ditt blod röda hjärta.Jag ska sluta fråga, sluta be.Vad är tron som vi alla väntat på.Jag tog inte min chans idag, jag va upptagen med annat.Nu känner min kropp bara ånger, en tung sorg som tynger mig ner mot marken.Jag ångrar mig så.Du kommer ha hittat någon annan vid kvällens slut, mitt fel.Bara mig att skylla.Är jag dum i skallen, jag kan nog svaret på den frågan, svaret är ja.Jag kallar mig själv din dumma jävel, åk nu det är inte försent.Nej detta är inget teaterspel. Fy i helvete, vad tungt det är.Detta fält bakom mig ruttnar.